Tännforsen, Sveriges största vattenfall

Långt innan skidåkare, vandrare och cyklister hittade till Åre fanns redan en av våra mest unika platser att besöka. Vattenfallet Tännforsen är en del av Indalsälven, ett av Sveriges största vattendrag som för mängder av fjällvatten ner till Östersjön. Två mil väster om Åre faller vattnet nästan 40 meter ner mot sjön Noren och skapar en 60 meter bred brusande vägg som är ett skådespel för många sinnen alla tider på året.

Tännforsen, som brukar kallas Sveriges största vattenfall, är lätt att besöka och njuta av. På vintern täcks Tännforsen av en vacker isskrud som kan möjliggöra en spännande promenad in under vattenfallet. I maj och juni är vattenflödet som högst och det fullkomligt dånar om fallet och kraften blir fysiskt kännbar. Som mest är flödet under vårfloden kring 400 kubikmeter vatten per sekund. När solen står högt och lyser på Tännforsen står regnbågen i vattenångan som bildas i vattenfallet. Om hösten omges fallet av klara höstfärger som tillsammans med en blå himmel och det skummande vita vattnet bjuder på hela färgskalan.

TIPS: Följ med på en guidad tur till Tännforsen med transport, fika och berättelser om vattenfallet.

En enkel promenad

Till fallet går en vandringsslinga som är ganska bred och grusad. Från parkeringen vid Tännforsens turiststation kan du välja att gå den högra leden ner mot fallet, då får du uppleva att närma dig vattenfallet nedströms och möta den dundrande väggen framifrån, en mäktig upplevelse när det tornar upp sig framför en. Den här delen av leden är brant på sina ställen.

Väljer du istället att gå leden åt vänster från turiststationen kommer du fram till älven ovanför fallet och får följa med i vattnets riktning och först se hur det faller över kanten, något som brukar kittla i magen. Den här delen av leden har snällare lutning vilket gör den mer lättillgänglig. Oavsett vilken riktning du går så är det bara att följa den markerade rundan så kommer du tillbaka till parkeringen. Utmed stigen finns bänkar att sitta på, ta med något varmt att dricka och sitt en stund och ta in både fallet och trollskogen som omger det.

Trollskog med unika arter

Naturen kring Tännforsen är rik på en rad lavar, mossor och andra ovanliga arter, något som gett den ett skydd som Natura 2000-område. Tack vare den ständigt fuktiga luften trivs flera utrotningshotade arter just här. Det finns hela 21 rödlistade trädlevande lavar i området kring forsen, även en grupp kortvingar (en typ av skalbaggar) är specifikt knutna hit. Lavarna som klär träden med ett fint skägg bidrar till trollskogskänslan i området. Vänd på en mossklädd sten och titta efter, kan det vara ett stentroll?

Tännforsen – En plats i historien

Tännforsen började bli ett besöksmål redan år 1835 då Skalstugevägen till Norge invigdes av kung Karl XIV Johan. Besökare med tid och pengar att resa och uppleva nya platser kunde då ta en båttur över till norra sidan av fallet på det lugnare vattnet Tännsjön uppströms från forsen. Svenska Turistföreningen tog nästa steg och byggde inte bara bilväg fram till vattenfallet Tännforsen utan även en turiststation 1906. Nu växte platsen som besöksmål och gästboken på turiststationen fylldes av berättelser om gästernas upplevelser.

Sommaren 1953 utmanades vattenfallet av två äventyrare från Järpen. Calle Thoresson hade som mål att cykla över forsnacken på lina, med hjälp av Kjell Zetterström hängande i en vagga under cykeln och linan, som balans och motvikt. Dramatiken förstärktes av att linan slaknade just när de var mitt över fallet och Kjell delvis kom under vatten. Trots detta lyckades Calle hålla balansen och de klarade sig över till publikens lättnad.

På äldre fotografier av Tännforsen finns en stor sten mitt i vattenfallet. Det var Björnstenen, döpt efter sägnen om att en björn en gång skulle korsa fallet men fastnade i mitten. Björnstenen lossnade helt plötsligt under vårfloden 1992, utan att någon såg.

Likt flera andra vattenfall har Tännforsen hotats av vattenkraftsutbyggnad. Senast det hände var under 1940-talet då Statens Vattenfallsverk ville dämma upp vattnet. Folk som bodde i området protesterade och ville inte att fallet skulle torrläggas och tystna. Man gjorde hårt motstånd och lyckades 1971 få vattenfallet skyddat som naturreservat med syftet att bevara ett av Sveriges största outbyggda vattenfall. Tack vare deras insatser är området fortfarande ett väldigt populärt besöksmål.